Nicci -

Barn är de enda som tvingas till umgänge med sin förövare!

Detta är något jag själv har upplevt så många gånger iom att min mamma var familjehemsmamma åt utsatta barn i så många år, innan hennes olycka och död och jag har varit med på vissa av dessa möten barn tvingas att göra med sina biologiska föräldrar och det var rent ut sagt skitjobbigt att se dessa barns oro för mötena med föräldrarna. Vissa spydde innan, vissa skakade i hela kroppen innan, vissa fick panikattacker innan, vissa visade ilska innan. Då kan man fråga sig... Varför? Varför ska man tvinga ett barn till umgänge med sin förövare? Varför ska barn tvingas träffa dessa personer när dom inte vill och mår dåligt över det. Att socialen ens tar barn från sina biologiska föräldrar, ja då finns det verkligen stora anledningar.. Barn är de enda som tvingas till umgänge med sin förövare. Hur sjukt. Bara för att en person har fött ett barn. Jag tycker att man har förlorat rätten helt om man inte kan ta hand om ett barn på rätt sätt. Barn behöver trygga, stabila, vettiga kärleksfulla föräldrar runt sig. En bra miljö att vara i helt enkelt.

Bland det värsta jag upplevt är att lämna över ett barn till föräldrar man vet inte är bra föräldrar för att sedan lämna dom där helt och hållet. Dessa rädda ögon glömmer jag aldrig, de tårfyllda, paniken, rädslan i ögonen. Och där stängs en dörr...

Har ett barn tagits från sina biologiska föräldrar, ja då har det tagits av anledningar och ska inte behöva umgås med sin förövare. Det är inte mammans eller pappans känslor m.m. utan det ska väl för fan vara barnets.. Barnet mår inte alltid bäst över att träffa sina biologiska föräldrar. Kanske sin förövare i värsta fall. Barnet kanske har sett mamma , eller pappa blivit slagna, massa fylla, droger, destruktivt förhållande m.m. En miljö långt i från det ett barn ska behöva uppleva. Och sen tvingas umgås med dessa personer ändå..

Det är inte synd om föräldrarna. De har gjort sina val. Det är synd om barnet, som inte har ett val, som tvingas till umgänge m.m. Sjukt!

Jag saknar ändå detta liv. Att få träffa alla dessa barn som kommer från trasiga miljöer, bara få krama om dom och visa en annan sida av livet. Jag saknar det jättemycket. Jag saknar dig mamma jättemycket. Jag är så jäkla stolt över vad du gjorde för samhällets mest utsatta barn 🥹❤️ tänk om jag bara hade sagt det då.. Fan vad jag saknar det livet innan du försvann. Så jävla mycket. Man ser inte alltid det man har, förrän man förlorar det. Och helvete vad ont det gör då! Det har lärt mig mycket. Otroligt mycket.

Fan, förlåt.. Nu gör det bara jävligt ont att sakna det livet man en gång hade.

Jag har faktiskt en gång i tiden arbetat för socialtjänsten. Jag har varit kontaktperson åt en liten tjej som hade det tufft hemma. Att hjälpa människor har alltid funnits nära mitt hjärta, jag är uppväxt med det men också något jag alltid känt att jag själv vill hålla på med. Det har liksom alltid funnits i både min mammas och i mitt blod ❤️